Erika Jonsson, Fikan, Rikus, Rico, Fikus, kärt barn har många namn. 20 år och den "nyaste" av mina vänner när det gäller kioskpersonalen. Även fast vi gick i samma klass hela grundskolan var det inte förns första året i gymnasiet vi fo' real började hänga med varandra. Erika är en fantastisk lyssnare men det bästa med henne är faktiskt hennes humor, den enda egenskap som egentligen är viktig hos en människa. När jag blir en gammal kvinna och tänker tillbaka på mitt liv kommer jag komma ihåg Erika för att hon smittade mig med hennes rysningar. Hon ryser i princip hela tiden, mestadels när det är nånting hon tycker är äckligt/pinsamt. Vi kom tillsammans också på det otroligt bra tidsfördrivet att stoppa hårnålar i näsan tills man nyser och får rinnande ögon. Ett tips för långtråkiga dagar.


Även fast Erika är lite rädd för barn så tycker jag att hon gör ett utomordentligt jobb här i kiosken, annars skulle jag ju inte anställa henne. När hon blir stor tänker hon nog bli hundförare och det tycker jag passar henne. Jag hoppas (förväntar mig, rättare sagt) en inbjudan till henne och Markströms bröllop. "Absodidilidooo!"